Kära hundbok!
Denna morgon förekom ett riktigt roligt ljud hela tiden under morgonpromenaden, tätt följt av favoritgodiset torkad blodpudding! Har ingen aning om vad jag gjort för att förtjäna detta söndagsmyspys, men jag spelade med i mattes tokerier så gott jag förmådde. Lättast att få godis är, hör och häpna mina vänner, att sitta ner! Då klickas det på momangen och en godisbit far upp framför nosen. Inte särdeles svårt! *bah* Men hon kan ju få tro det, den där tvåbeningen, ty det underlättar min sinnesstämning!
Det jag inte riktigt förstår är att tvåbeningen väljer tidiga morgnar med vår träning. Jag menar…HUR mycket händer det en söndagmorgon klockan sju? Va? Va? Va?! Inte en hund i sikte att skälla på. Inga tvåbeningar på cykel, inga vroom vroom att jaga. Riktigt dålig stil av henne, på min ära!
Nästa gång ska vi utöka träningen, säger matte. Vad hon inte förstått är att det är jag som bestämmer och allt hänger på min dagsform. Så det så!
Voff!
Människor är konstiga! Ibland är man kanonduktig och jagar bort alla fåglar, och får skit för det. Sedan får man godis för en så enkel sak som att sitta. Blir inte klok på dem!! Jag har hört att du kan klättra i träd. Det, om något borde väl vara värt en hel massa godis!!!
Vov, vov!